En deckarroman av
James Patterson kom i min ägo i ett bokbyte förra veckan. Jag har inte läst något av honom tidigare och nåt rätt gör karln säkert, han har sålt typ 130 miljoner böcker. Kanske hade jag bara otur som kom över en uppföljare med tafflig översättning?
2:a chansen hette den.
Den gör sig säkert utmärkt i TV-serien om kvinnliga mordklubben (så himla praktiskt att en kvinnlig kriminalkommissaries bästa tjejkompisar är en distriktsåklagare, en kriminalreporter och en rättsläkare och självklart ska också sådana få träffas över en bägare margharitas och fnissa och lösa mord emellanåt. Och det är säkert bara en kulturskillnad som gör att jag reagerar över att en av dem berättar att hon är gravid under ett sånt drinkparty. Skål! Och det är klart att huvudpersonen ska ha en tillgiven bordercollie hemma - hon kommer hem sent, ger hunden mat och sätter på sig pyjamasen... guuuud så praktiskt med en gullig hund som inte behöver gå ut! osv osv...
Men den är som sagt säkert hur bra som helst som TV-serie (nån som har sett den?). Då slipper man höra huvudpersonens supernaiva tankar eller författarens kommentarer för lata läsare - jag har redan bytt bort boken och kan inte citera direkt men det handlar om att först berätta om hur en person reagerar, sedan låta henne göra det i replik och sedan göra ytterligare förklaringar i anföringen. Praktiskt. Själva intrigen är rafflande ...
Liten James Patterson-guide för dig som vill skriva megabestsellers:
- var övertydlig
- skriv för en tolvåring
- skit i logiken
- använd praktiska och förutsägbara karaktärer
Nu sårar jag kanske någon JP-fan - men tipsa gärna om han skrivit några böcker som inte gör att en gammal läsarräv skrattar på fel ställen.
Detta är inte alls ett inlägg i fin&ful-debatten, jag gillar en hel del sk skräplitteratur. Lisa Jewell och Helen Fielding känns i mitt tycke som Nobelkandidater i förhållande till denne herre (men jag har som sagt bara läst EN av hans böcker och måste ju tillstå att den iallafall gjorde mig engagerad :-)
